 | Åren med Miljöcentrum och Miljö o Framtid av Björn O. Gillberg |  |
ÅR: 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90
91 92 93 94 95 96 97 98 99 2000 01 02 03 04 05 06 HEM
1989
Alternativ till olja och kärnkraft
Under året påbörjades vid Miljöcentrum under Arthur Tamplins ledning en systematisk genomgång av möjligheterna, att i Sverige ersätta olja och kärnkraft med inhemska, flödande energikällor.
Arbetet avrapporterades systematiskt i ett stort antal artiklar i Miljö och Framtid.
Skärpta utsläppskrav för Saab
Den 15 februari hölls på Miljöcentrums begäran en ny koncessionsförhandling i Trollhättan angående Saabs framtida lösningsmedelsutsläpp.
Saab medgav nu, att successivt sänka lösningsmedelsutsläppet med målsättning, att före utgången av 1995 sänka årsutsläppet till 350 ton.
Miljöcentrum krävde att utsläppet skulle begränsas till 145 årston före utgången av 1995.
Koncessionsnämnden beslöt om s.k. provisoriska föreskrifter under en prövotid, som bl.a. innebar, att bolagets utsläpp långsamt skulle trappas ned, för att fr.o.m. 1993 uppgå till 550 årston. Saab ålades vidare att senast vid utgången av 1994 till Koncessionsnämnden redovisa hur utsläppet fr.o.m. 1996 kunde sänkas till 275 årston. Saab ålades dessutom att utreda, vilka åtgärder som kunde vidtas för att ytterligare begränsa utsläppet efter 1996.
Saab överklagade liksom Miljöcentrum beslutet. Saab ville senarelägga de beslutade utsläppsvillkoren. Miljöcentrum vidhöll sitt krav om ett årsutsläpp på maximalt 145 ton lösningsmedel.
Regeringen gick Saab till mötes beträffande senareläggningen av villkoren, men beslöt dessutom, att ett slutligt utsläppsvillkor på 275 ton lösningsmedel skulle gälla fr.o.m. 1997. Regeringen befriade därmed Saab från skyldighet att utreda hur utsläppet skulle kunna minskas ytterligare under 275 årston.
Höganäsprocessen slutar med skadestånd
Skadeståndsprocessen mot Höganäsbolaget startade i början av april och pågick till slutet av juni. Den 29 september avkunnade Malmö Tingsrätt dom. Höganäsbolaget ålades att betala 848.000 kronor i skadestånd till 80 fastighetsägare för minskade fastighetsvärden. Bolaget ålades dessutom att stå för de egna rättegångskostnaderna samt för 25 procent av fastighetsägarnas rättegångskostnader.
Tingsrätten var utan tvekan snål, när den utdömde skadestånd, som inte ens räckte till för att måla om de nedsmutsade fastigheterna. Fastighetsägarna vann dock i sak en stor seger. Höganäsbolaget hade till undvikande av ytterligare skadeståndsprocesser, under processens gång, påbörjat miljöinvesteringar för ca. 50 miljoner kronor.
Både fastighetsägarna och bolaget överklagade tingsrättens dom till Hovrätten över Skåne och Blekinge. När målet skulle upp i hovrätten hösten 1989 hade Höganäsbolaget frivilligt minskat sina störande stoftutsläpp med 90-95 procent. Förutsättningar fanns då för en uppgörelse. Några dagar innan rättegången skulle börja ingicks en förlikning. Den innebar, att bolaget betalade de störda grannfamiljerna ett skadestånd på 2,2 miljoner kronor som plåster på såren för de tidigare miljöstörningarna. Det viktiga i sammanhanget var för grannarna inte pengar, utan att genom skadeståndsanspråken få bolaget att eliminera miljöstörningarna.
Det hela illustrerar varför Miljöcentrum under tjugofem års tid drivit skadeståndsprocesser mot miljöbusar. Det är enda sättet att få till stånd miljöförbättringar, när miljömyndigheterna sviker.
I detta fall hade Koncessionsnämnden 1981, efter några timmars förhandling, meddelat tillstånd till verksamheten och därvid satt gränsvärden för stoftutsläpp, som var helt otillfredsställande. Koncessionsnämnden borde redan 1981 ha beslutat om de miljöåtgärder, som tvingades fram först genom Miljöcentrums skadeståndsprocess.
Gruvöns bruk tvingas minska klorutsläpp
I juli månad kom Koncessionsnämndens beslut angående Gruvöns bruks utsläpp av klororganiska föreningar i Vänern. Nämnden beslöt att det STORA-ägda bruket skulle sänka sitt utsläpp av klororganiskt material (TOCl) från blekeriet från ca. 2 kg per ton massa till 1,3 kg.
Som ombud för yrkesfiskare hade Miljöcentrum krävt att utsläppet skulle sänkas till 0,2 kg TOCl per ton massa. Årskostnaden för Miljöcentrums krav skulle bli ca. 20 miljoner kronor.
Bruket hävdade under koncessionsförhandlingen att man omöjligen kunde sänka utsläppet till av Miljöcentrum yrkad nivå. Bolaget hävdade, trots STORA:s miljardvinster, att 20 miljoner per år till miljön var oskäligt.
Miljöcentrum överklagade Koncessionsnämndens beslut till regeringen, som våren 1990 beslöt att sänka utsläppet av klororganiskt material till 1,2 kg per ton massa. Bolaget ålades vidare, att senast vid utgången av 1992 utreda, hur utsläppet kunde minskas till mindre än 0,5 kg per ton massa. När utredningen kom, så visade det sig, att bruket hade lyckats sänka utsläppet till 0,2 kg per ton massa. Detta utsläppsvärde spikades sedermera av Koncessionsnämnden som utsläppsvillkor.
Beckers SOAB i Mölndal tvingas minska lösningsmedelsutsläpp
Beckers färgfabrik SOAB i Mölndal har sedan årtionden orsakat svåra luktstörningar i närliggande bostadsområden genom lösningsmedelsutsläpp.
År 1989 begärde bolaget att få öka lösningsmedelutsläppet från tillåtna 20 kg/dygn till 50 kg/dygn. Man hänvisade till att mätningar, utförda av Chalmers Tekniska Högskola, visade att utsläppsnivån låg på ca. 50 kg/dygn. Bolaget bröt uppenbarligen mot Koncessionsnämndens villkor och ville nu, att nämnden skulle anpassa villkoren till bolagets miljöbrott.
Vid koncessionsförhandlingen den 27 september företrädde Miljöcentrum tillsammans med Michelsons advokatbyrå ett 100-tal grannar till företaget. Man yrkade på avslag till bolagets ansökan om att få öka lösningsmedelsutsläppet.
Miljöcentrums tekniska utredningar visade, att bolaget kunde klara gällande villkor genom att installera reningsutrustning, som skulle dra en kapital- och driftkostnad på ca. 1 miljon kr/år. Koncessionsnämnden gick på Miljöcentrums linje och avslog bolagets ansökan.
Miljöcentrum och Michelsons advokatbyrå anmälde också bolagets olagliga utsläpp till åklagarmyndigheten i Göteborg.
Kammarrätten beslutar om sprutförbud
I det s.k. Barsebäcksmålet lyckades vi inte få tingsrätten respektive hovrätten att i preventivt syfte förbjuda besprutningar med ogräsmedel intill Bertil Hallbecks fastighet.
Tingsrätten menade, att laglig grund saknades för ett förbud. Hovrätten gick med på att besprutningar kunde förbjudas men menade, att man fick tåla vissa skador av bekämpningsmedel, om man bodde i ett jordbruksområde.
Nu kan också miljö- och hälsoskyddsnämnder förbjuda besprutningar i preventivt syfte. Så skedde 1986, när miljö- och hälsoskyddsnämnden i Värmdö beslöt, att en jordgubbsodlare endast fick bespruta sina odlingar vid vindstiltje och ej närmare en privat vattentäkt än 100 m. Beslutet hade sin grund att en granne till odlaren hade krävt skyddsåtgärder.
Ärendet hamnade så småningom hos Kammarätten i Stockholm efter överklagande från jordgubbsodlaren. Inför kammarrätten företräddes jordgubbsodlarens granne av Miljöcentrum.
Kammarrätten slog fast, att jordgubbsodlaren inte fick sprida bekämpningsmedel närmare än 100 m från grannfastighetens vattentäkt och endast vid lugn väderlek (mindre än 1,5 m/sekund) eller då vindriktningen är bort från grannfastigheten. Beslutet har i andra sammanhang kommit att få prejudicerande betydelse.
SAKAB ersätter grannar
Den 11 november 1986 slog Svea Hovrätt efter en lång process fast att SAKAB, dvs. anläggningen för omhändertagande av miljöfarligt avfall i Kvarntorp (Kumla), skulle ersätta fastighetsägare, som bodde på ett avstånd av upp till 700 m från anläggningen för minskade fastighets- och bruksvärden.
Domen överklagades av båda parter till Högsta Domstolen, som dock ej beviljade prövningstillstånd. Därigenom stod sig domen. Då processen fördes som en fastställelsetalan innebar domen endast skyldighet för SAKAB att betala skadestånd. Det lämnades åt parterna att avgöra skadeståndets storlek genom förhandlingar eller i en ny process.
Först när Miljöcentrum och Michelsons advokatbyrå hotade att stämma SAKAB ånyo gick bolaget hösten 1989 med på en överenskommelse om skadeståndets storlek.
| |
© Miljöcentrum 1999