 |
25 år med Miljöcentrum och
Miljö o Framtid
av Björn O. Gillberg |
 |
1987
Saab i Malmö
Regeringen lämnade i maj 1987 Saab tillstånd att bygga en
bilfabrik i centrala Malmö på Kockums f.d. varvsområde. Därefter
följde en villkorsprövning inför Koncessionsnämnden, som höll
offentligt sammanträde i frågan i Malmö den 15 december.
I en första etapp skulle endast en sammansättningsfabrik anläggas,
som enligt Saab skulle släppa ut 70 ton lösningsmedel per år i
samband med punktbättring, lackjustering och rostskyddsbehandling.
I en andra etapp skulle karosserna hellackeras vid fabriken,
varvid det totala lösningsmedelutsläppet skulle bli ca. 600 årston.
Nämnden hade till att börja med att ta ställning till utsläppet
av lösningsmedel från sammansättningsfabriken. Saab begärde att
få driva verksamheten utan någon som helst form av reningsutrustning,
vilket skulle resultera i ett utsläpp av 70 ton lösningsmedel
per år.
Miljöcentrum visade, som ombud för ett 20-tal malmöfamiljer,
att detta utsläpp kunde minskas till ca. 15 årston genom rening
av sprutboxarnas processluft. Årskostnaden för sådan rening skulle
enligt Miljöcentrum bli ca. 7 miljoner kronor, vilket också Saab
tvingades verifiera. Saab motsatte sig dock sådan rening med hänvisning
till att kostnaden var för hög.
Miljöcentrum visade, att årsutsläppet av lösningsmedel kunde
sänkas till 5,5 ton, om Saab dessutom tog hand om det lösningsmedel,
som dunstade från de färdiga bilarna, när rostskyddsmaterialet
torkade. Det skulle kosta ytterligare ca. 13 miljoner kronor per
år att sänka lösningsmedelutsläppet till 5,5 årston.
Miljöcentrum hävdade att det var skäligt att Saab tvingades
satsa ca. 20 miljoner kronor per år för att minska lösningsmedelutsläppet
till 5,5 årston. Utslaget per tillverkad bil skulle kostnaden
endast bli ca. 300 kronor.
Miljöcentrum påminde om, att Saab hade fått varvet inklusive det
stora varvsområdet gratis av staten och att markvärdet var 1-2
miljarder kronor.
Saab hade vidare fått ett statligt lokaliseringsstöd på 200.000
kronor per person, som anställdes vid fabriken.
Dessutom hade Saab fått rätt att kvitta framtida vinster av
biltillverkningen mot varvets tidigare förluster. Förlustavdraget
uppgick till ca. 1 miljard kronor!
Koncessionsnämnden gick dock i huvudsak Saab tillmötes och
gav bolaget tillstånd, att under en prövotid tills vidare få släppa
ut 65 ton lösningsmedel per år. Fr.o.m. 1992 skulle utsläppet
sänkas till 30 årston. Dessutom skulle Saab senast vid utgången
av 1992 inkomma med förslag till slutliga utsläppsvillkor.
Miljöcentrum överklagade beslutet till regeringen, som våren
1989 skärpte utsläppsvillkoret genom att slå fast, att utsläppet
tills vidare fick uppgå till högst 30 ton lösningsmedel.
Insamling för Barsebäcksmålet
I det s.k. Barsebäcksmålet krävde Miljöcentrum tillsammans
med advokat Staffan Michelson år 1985 inför Malmö tingsrätt, att
domstolen skulle förbjuda Barsebäcks gods, att sprida ogräsmedel
i närheten av Bertil Hallbecks trädgård. Detta emedan Hallbecks
trädgård vid flera tillfällen hade drabbats av s.k. sprutskador
till följd av att ogräsmedel drev in trädgården, när godset sprutade
sina åkrar.
Målet förlorades inför tingsrätten. Det överklagades till
hovrätten över Skåne och Blekinge.
Huvudförhandling utsattes till våren 1987.
Inför huvudförhandlingen begärde ägaren till Barsebäcks gods,
greve Hamilton, att Hallbeck skulle betala grevens rättegångskostnader
på 240.000 kronor. Detta var greven i sin fulla rätt till, eftersom
Hallbeck hade förlorat målet i tingsrätten. Den förtidspensionerade
och hjärtsjuke Hallbeck kunde omöjligt betala greven, som begärde
indrivning via kronofogden. Hallbeck hotades av personlig konkurs.
Därvid hade han inte kunna fullfölja sin process i hovrätten.
För att kunna driva processen vidare gick Miljöcentrum ut
med ett upprop till miljövänner. Man lyckades på några dagar få
ihop pengarna. Processen kunde därigenom fullföljas i hovrätten.
Men målet förlorades också i hovrätten, som bl.a. ansåg att jordbrukets
behov av ogräsmedel gick före eventuella olägenheter, som kan
drabba den enskilde.
På ledarplats i Kvällsposten kommenterades domen med orden
"Rättvisan i Malmö är tydligen inte bara blind utan också döv.
Den ser inte miljöhoten och den hör inte alla de varningsord som
nu måste tas på allvar. Den sover, vaggad till ro av Skånes jordbrukararistokrati".
Hallbeck dömdes att betala greve Hamiltons rättegångskostnader
i hovrätten med 175.279 kronor, som samlades in bland miljövänner.
Målet fördes vidare till Högsta Domstolen, som dock vägrade prövningstillstånd.
Avesta Aluminium betalar skadestånd
I juni 1986 stämdes Avesta Aluminium på skadestånd för tio
grannfamiljers räkning. Bolaget hade under många år utsatt grannarnas
fastigheter för svåra bullerstörningar och nedsmutsning genom
stoftutsläpp.
Företaget hade också överträtt Koncessionsnämndens bullervillkor
och ej installerat den rökgasrening nämnden beslutat om.
Bolagets VD åtalsanmäldes dessutom personligen för miljöbrott.
Den 25 maj fälldes bolagets VD för miljöbrott till dagsböter.
Samma dag fann bolaget för gott att frivilligt ersätta grannfamiljerna
för de störningar, som skett under åren 1981-1986. Uppgörelsen
innebar rejäl ekonomisk kompensation till samtliga familjer.
Grisfarmare ersätts för sprutskador
Den 17 juli 1979 spred genom olyckshändelse ett besprutningsplan
bekämpningsmedel över Gun och Kjell-Åke Perssons gård. Bekämpningsmedlet
sögs via ventilationsluften in i familjens svinstallar.
Efter olyckan drabbades grisbesättningen av svåra störningar.
Besprutningsbolaget och dess försäkringsbolag vägrade att betala
skadestånd till familjen Persson med hänvisning till att de ej
kunde styrka att skadorna på grisbesättningen hade ett samband
med besprutningen.
Miljöcentrum kopplades så småningom in på ärendet. Dödlighetsdata
hos grisbesättningen studerades för perioden 1976 t.o.m. juni
1981.
En statistisk analys visade att den ökade frekvensen dödfödda
och den ökade dödligheten bland kultingarna efter flygbesprutningen
ej berodde på slumpen. Besprutningsbolagets försäkringsbolag gav
därvid vika och betalade 1987 skadestånd till familjen Persson.
Miljöcentrum gör två TV-program
Under hösten ställdes TV-programmet RekordMagazinet till Miljöcentrums
förfogande. Genom Björn Gillberg fick man göra två program om
aktuella miljöfrågor. Programmen väckte stor uppmärksamhet bland
tittarna och övriga media.
Det ena programmet inriktades på bilindustrins ointresse för
att rena avgaserna och utsläppen från tillverkningen.
Det andra programmet ägnades åt bekämpningsmedelsanvändningen
inom jordbruket och samhällets slappa kontroll av jordbrukskemikalier.
Skadeståndsprocess mot Höganäsbolaget
Under hösten kontaktades Miljöcentrum av ett stort antal höganäsbor,
som ville ha hjälp med att få stopp på Höganäsbolagets störande
stoftutsläpp.
En utredning påbörjades i syfte att kartlägga, vad som egentligen
släpptes ut från bolaget. Grönsaker, frukt och bär från ett stort
antal trädgårdar insamlades för analys.
Miljöcentrum och Michelsons advokatbyrå började också förbereda
en skadeståndsprocess mot bolaget för 90 familjers räkning.
© M iljöcentrum 1999
|